Konsten att tävla i fitness

Sista veckan tar sin början och nu börjar tävlingsnerverna komma lite så smått. Jag har ju faktiskt förberett mig för det här i 10-12 veckor och det har inneburit en viss restriktion över mitt liv, även om jag försökt hålla det till det absoluta minimala.

Det jag är mest nöjd med så långt är hur bra jag mått! Jag vet att jag tjatat om det ett par gånger nu men jag kan verkligen se och känna en skillnad från när jag tittar tillbaka i slutet (egentligen sista 5 veckorna…) på dieten till Tammerpokalen. Det kan ju mycket väl bero på att detta faktiskt är andra tävlingen och inte första men samtidigt är det så klart annorlunda motstånd och andra typer av rutiner osv.

Gällande motståendet i tävlingen så vet jag att det är många, många anmälada i min klass och jag ska ha bra tur om jag ens tar mig till final…! Men jag ser inte denna tävling som kanske en sprinter ser ett lopp. Där finns det en tydlig startsignal och ett tydligt mål som alla ska springa emot och det är den som kommer över linjen första som vinner.

I fitness är det annorlunda. Där bedöms du inte bara på olika sätt beroende på vem det är som dömer, du jämförs dessutom med alla andra som står bredvid dig. Detta innebär att jag kan vara i mitt livs form men ställs jag bredvid ”fel/rätt” person kommer det påverka min placering och det även om det är ”fel/rätt” person som dömer mig också. Det ska också läggas till att reglerna är högst subjektiva tolkningar vad som är bra eller inte. Till min klass, bodyfitness, är det dessa regler som står listade:

The physique should be assessed as to its level of overall muscle tone, achieved through athletic endeavours and diet. The muscle groups should have a round and firm appearance with a small amount of body fat. The physique should neither be excessively muscular nor excessively lean and should be free from deep muscle separation and/or striations. Physiques that are considered either too muscular or too lean must be marked down.

Vilket som ni kan förstå innebär lite mer subjektivare bedömning än att bara kunna se vem som kan korsa linjen först… Med detta i handen så kan jag ändå säga att jag är lite lättad för det innebär att om jag skulle placera mig själv dåligt så är det inte nödvändigtvis jag själv som förberett mig dåligt utan det kan bara vara så att jag ”hade otur att hamna fel”, en riktigt dålig ursäkt men en liten tröst ändå.

Men en vinst/förlust är denna gång bara en eventuellt plastpokal att sätta på hyllan. Definitivt det allra viktigaste i detta är insikten att jag redan har vunnit. Jag har vunnit över mig själv. För när allt kommer till kritan är det är bara mig själv jag tävlar mot.

Mitt mål denna gång var att överleva. Överleva stigningen mot toppen och det har jag gjort. Ordet överleva för mig var inte att prestera den allra bästa fysiken, att tappa rätt mängd fettprocent eller ens att har energin att hela tiden öka i intensitet på gymmet varje dag. Nej, överleva för mig var att jag skulle vara glad och lyckas ta mig helskinnad upp till toppen, överleva dieten fram till tävlingen, med mitt mentala tillstånd i behåll.

Det var det allra viktigaste för mig denna gång men också viktigt för de i min nära omgivning. Hur kan jag hålla på med en sport som denna om den bara orsakar mig ångest och lidande? Vad är den ofantliga äran, trofén och lyckan på scenen värt om det efterföljs av ett halvår av ångest, hetsätning, depression och misär? Och, framförallt detta då, hur mycket skadar jag inte mina nära och kära med det beteendet? Vi är ändå reaktiva och emotionella varelser som reagerarar på när någon i vår omgivning inte mår bra. Att då behöva omge sig med en person som på alla sätt och vis visar att hen inte alls mår så vidare kommer orsaka lidande även för dem. Och vem vill utsätta sin allra käraste för det?

Detta är inte vad en vinst borde innebära. I denna sport bedöms vi baserat på vår fysik, vårt utseende och utstrålning. Att inte få högsta betyg kan mycket väl välta omkull en person helt och hållet. Därför är det så viktigt med hur man förhåller sig till sig själv och att man mår bra med sig själv för att överleva i denna bransch.

Jag går nu in med mindset:et att denna tävlingen är jordgubben på kakan, den som alltid smakar som godast oavsett hur kakan har varit. Att genomföra tävlingen är den lätta biten, som att skriva en tenta där man inte kan misslyckas. Tävlingen är den biten som ska och kommer vara det allra roligaste!

Så nu laddar vi inför toppen, den som varit mitt mål i 10 veckor och som jag siktat mot! Och jag vet att det kommer vara så himla spännande och roligt att nå dit upp och se vad det har att erbjuda!